Malmö-Genarp var järnvägen där tiden omsider tycktes stå stilla. Samma tre ånglok som hade inköpts till starten 1894 fortsatte att dra tågen och de flesta vagnarna var minst lika gamla. Den största tillåtna hastigheten höjdes aldrig utöver de ursprungliga 40 km/h, fast loken saknade hastighetsmätare och körde fortare när så behövdes. Johannes Thulin i Hohög var Sveriges äldste stins när han som 82-åring lämnade sin befattning. Bakgrunden var tragisk: hans och andras pensionspengar hade försvunnit i en konkurs.
Men Genarpbanan hade också haft sin storhetstid. Från Kvarnby rullade godstågen med krita - kritbruksägarna var drivande bakom järnvägens tillkomst. Från Kongsmarken fraktades lera till cementfabriken i Klagshamn. Höstens betkampanj krävde en mängd extratåg till saftstationen i Klågerup. Och om pingsten exploderade den annars blygsamma persontrafiken, för då skulle hela Malmö ut till Bokskogen vid Torup dit det ledde ett stickspår. Under denna storhetstid drevs också vidlyftiga godsvagnsaffärer, och det fanns allvarliga planer att förlänga banan till Ystad.
Allt detta beskrivs omsorgsfullt med hjälp av många fotografier, ritningar och tabeller. Boken bör vara till glädje för alla järnvägsvänner, för alla hembygdsintresserade i Bara härad och inte minst för alla malmöbor som har cyklat den gamla banvallen ut till Bokskogen.
135 sidor 175x240 mm, rikt ill, hft.