Stenvalls 2004. Då västra stambanan åren före 1860 drogs förbi Skövde, Falköping och Alingsås väcktes även i Ulricehamn, då en av landets minsta städer, tanken på en anslutande järnväg. Det skulle dock dröja drygt tio år innan planerna realiserades. Då var optimismen stor, och med staden som största aktietecknare byggdes en smalspårig järnväg till Vartofta på södra stambanan söder om Falköping - man ville inte riskera att gynna Falköping med trafik direkt dit. Trafik inleddes innan banan var avsynad och invigd, vilket skedde den 4 december 1874.
Banan hade byggts utan statsbidrag, och ekonomin visade sig snart bekymmersam. Efter fyra år övertogs trafiken av ett nytt bolag, där staden lånat upp pengar för att åter bli störste aktieägare. 1893 övertogs bolaget av bankir Carl Cervin. Trafiken påverkades inte mycket av ändringarna i ägareförhållanden. Två gånger om dagen tuffade det lilla tåget fram och tillbaka. Den 37 km långa resan tog två timmar och tio minuter. Det som påverkade resenärerna mest torde ha varit när den stiliga boggivagnen sattes i trafik 1899.
Den stora förändringen kom med det nya seklet. Ett nytt bolag, Västra Centralbanan, övertog Ulricehamns järnväg för att infoga den i en ny normalspårig förbindelse mellan Falköping och Halmstad. 1906 kunde ulricehamnsborna resa direkt till Falköping. Stumpen mellan Åsarp och Vartofta såldes till Tidaholms Järnväg, breddades men lades snart ner.
Järnvägens historia var avslutad för nära hundra år sedan, men Svante Forsæus har utifrån ett inte särskilt omfattande källmaterial lyckats skriva en levande skildring med många intressanta och även pikanta detaljer.
112 sidor 21x20 cm, 92 foton, kartor, spårplaner, ritningar och andra illustrationer, inbunden.
History of a 37 km 891 mm gauge railway in SW Sweden, opened in 1874 and converted to standard gauge as part of the VCJ in 1906. Illustrated with 92 maps, drawings and photographs. 112 pages 21x20 cm, hb.