Skånska Järnvägar 2003.
Järnvägsprojekteringar 1850-1913. I den halva av Skåne som ligger öster och söder om (järnvägs)linjen Trelleborg-Malmö-Hässleholm-Kristianstad-Sölvesborg förverkligades under den "första järnvägsbyggnadsepoken" (1856-1914) cirka tjugo järnvägsprojekt. Det är inte så lite. Men under samma tid formulerades i området mer än tio gånger så många projekt som aldrig blev mer än "tankebanor".
Alla dessa byggda och obyggda järnvägar utgör i boken material för en analys av de krafter som formade järnvägsnätet och de idéer och drömmas som spanns kring detta. I centrum står utvecklingen inom jordbruket som genomgick en stor expansion men också stora förändringar i produktionsinriktning och teknik. Bönder och godsägare ville föra sina produkter till marknaden och städerna konkurrerade inbördes om att förmedla kontakten till denna marknad. Men det fanns också externa krafter som påverkade järnvägsutvecklingen i genomfartsprovinsen Skåne.
Intresset för att bygga järnväg var generellt stark men pengarna var den stora begränsande faktorn. Världskonjunkturens växlingar märktes snabbt i Ljunits eller Färs och påverkade både penningtillgång och framtidstro. De politiska konjunkturerna skiftade också, och den tekniska utvecklingen kunde skapa nya möjligheter.
De skånska järnvägsplanerna speglar både teknikhistoria, ekonomisk historia och mentalitetshistoria. Många slutsatser är också giltiga långt utanför landskapets gränser. Det kan vara nyttigt att begrunda varför somliga järnvägar blev byggda och andra inte, när vi nu står i början på den andra järnvägsbyggnadsepoken.
Karl-Gösta Alvfors har tidigare skrivit boken Järnvägsförstatligandet (1977) och ett antal artiklar om skånsk järnvägshistoria. Han bor i Ystad,.
222 sidor A5, ill med kartor och foton, kartonnerad.